BLOGG C: NÄR BLIR JOURNALISTIK FIKTION?

Flickan och skulden

"Hon hade en kort svart klänning. Anna, 18, var full – tre okända män hade sex med henne." Detta läser vi om i Flickan och skulden, hur kläder och onykterhet står relevant vid våldtäkt. Hur det är alltid hennes fel men aldrig hans. Hur hon bad om det med hennes korta och urringade klänning. Katarina Wennstam skriver om samhällets syn på våldtäkt. Hon skriver också om hur polisen ser på detta och ger oss en gripande och fängslande läsning.

Flickan och skulden är inte vanlig bok även om den speglar bokens form med uppbyggnad och formgivning. Varje kapitel berättar om en utsatt för våldtäkt och varje kapitel, varje del, har oerhört detaljerade intervjuer och fakta. Boken har många källor, några namnges och några får fiktionella namn, som är ett sätt att skydda den personliga integriteten. Här tar man en del av de pressetiska reglerna och man ger även korrekt fakta. Att det man läser är sant är lätt att ta åt sig då man tagit fram olika mål från tingsrätten och beskrivningar av tidigare fall.

När jag läste boken såg jag den som ett större reportage. Ett reportage som var djupare än ett vanligt reportage och som var uppbyggd som en bok. Dock så är det är tydligt att Katarina Wennstam är partisk med sitt skrivande och att hon står på en sida, självklart så tycker jag själv att det bara finns en sida när det gäller ett ämne som detta och jag kan förstå hur man är partisk när man skriver om ett ämne som våldtäkt men som journalist är det viktigt att man är opartiskt.  Det är här som texten skiljer sig från ett riktigt reportage eller ett riktigt journalist arbete. Man kan säga att Wennstam går utanför en av de pressetiska reglerna här, alltså att man ska vara opartisk.

Sedan har Wennstam skrivit på ett sätt som gör allt mer dramatiskt och alla händelser blir dramatiserade, men jag som läsare misstror inte trovärdigheten. Jag vet inte hur det är i den första utgåvan, eftersom jag inte kunde hitta den och fick läsa den senaste utgåvan, men Wennstam har med ett slutord på slutet där hon beskriver hur hon har gått tillväga och sist presenteras alla källor. Detta visar att det man för läsa är korrekt och ja, personerna har fått fiktionella namn, men det är inte för att ljuga utan för att skydda.

New Journalism och Flickan och skulden

Från debatten av Gradvall förklarar Marc Weingraden New Journalism så här ”journalism that reads like fiction and rings with the truth of reported fact”. Detta tycker jag förklarar New Journalism bäst och jag tycker om New Journalism. Ja visst, den har fått kritik men på något sätt blir det man läser mer spännande och jag blir mer intresserad. Det är vad jag tycker i och för sig.

Flickan och skulden har New Journalism i sig men, och nu ska jag vara kritisk, Wennstam låter inte texten stå för sig själv. I ett reportage är det viktigt att man som läsare känner av att reportern är där, att reportern har varit där. Men i sådana här situationer tycker jag att journalisten/reportern ska ta ett steg tillbaka och berätta utan att lägga sig i allt för mycket. Det är så kraftfullt att alla händelser får sina egna kapital som man följer och jag tycker att det skulle blivit ännu bättre om vi inte fick läsa vad Wennstam tycker och tänker hela tiden.

Annars tycker jag att boken är fantastisk och jag rekommenderar den stort. Den är äcklig men det är bara för att Wennstam ger oss detaljerade beskrivningar som inte är fejka. Hennes källor är många och det är från dem som vi får alla detaljer. Wennstam har inte varit på plats när det hände men hon har intervjuat både de utsatta och människorna omkring dem. Boken är äcklig men bra, en bok som borde läsas av alla.

Och när det gäller New Journalism så öppnar jag armarna för den och låter den in. De flesta undrar varför när det kommer till New Journalism, jag säger varför inte?

källor:

http://www.gradvall.se/artiklar.asp?entry_id=55

Flickan och skulden - Katarina Wennstam

XOXO,

Aurora Stankovic