BLOGG B: ETIK I MEDIERNA

Vad är egentligen rätt och fel?

Jag tycker att det är svårt att rakt ut säga vad som är rätt och fel när det gäller etik i medierna och tidningarnas publicerings val. Självklart har medierna sina spelregler som de ska ta utav men de har också tryckfrihet och yttrandefrihet som i princip ger dem friheten att publicera vad de tycker är intressant. Björn Häger beskriver i boken Reporter att spelreglerna för press, tv och radio  är en etisk regelsamling som inte är lagstiftad men som medierna har åtagit sig att följa för att hindra politikerna från att införa en snävare lagstiftning (sid. 270). Där man hitta allt från att ge korrekta nyheter till att vara varsam med publicering av namn och bilder. 

När det gäller publicering av namn tycker Stig Hadenius att man ska publicera namn och han tycker att de svenska medierna måste bli mindre strikta med namn publicering. Hadenious säger att detta kan skydda allmänheten och motverka framtida brott. Hans uttalande har dock fått kritik men stöd från allmänheten. Författaren Börge Hellström tror inte att namnpubliceringar förhindrar brott och han säger att allmänheten inte kan hantera information som namnpublicering, då risken finns att människor tar lagen i sina egna händer. Detta är något som jag håller med om och jag tror att även om allmänheten vill ha information om precis allt så kan inte alla hantera informationen.

Hellström har fått stöd av  Agneta Lindblom som är ordförande för journalistförbudet. Hon säger att journalister vid namnpublicering "sätter sig då i polisens och domstolarnas stol, och det ska vi aldrig göra". Lindblom pekar då på punkt 14 i spelreglarna för press, tv och radio. Där står det att 'en person, misstänkt för brott, i lagens mening alltid betraktas som oskyldig om fällande dom inte föreligger. Den slutliga utgången av en skildrad rättssak bör redovisas.'

Här håller jag även med Lindblom då jag tycker att journalister inte ska betraktas som poliser eller domstol, utan ska ge ut information till allmänheten som är relevant till händelsen. Jag tycker inte att journalister ska fälla eller sätta dit den misstänkta.  Sedan så kan jag hålla med om Hadenius till en gräns men jag tycker att namnpublicering ska ske efter personen fått sin dom. Det skulle vara kränkande och skamfullt för den misstänkte om hon/han visas vara oskyldig. Att ha sitt namn på publicerat och få felanklagelser är något som kommer vara med en hela tiden.

När det gäller mina egna gråzonspubliceringar och var gränsen för allmänintresset går och hur den ska definieras, så tror jag att allt handlar om balans. Jag tror inte att det finns ett facit att följa utan att man själv som journalist bestämmer när det tar stopp och vad som är relevant. Det är så svårt att säga vad som är rätt och fel. 

Aftonbladet vs Sydsvenskan

Mordet på den homosexuella mannen som inträffade i December 2008 väckte stora frågor och väckte debatter. Detta fall tog medierna i P1 upp och berättade hur de olika medierna valde att hantera detta. Vad valdes att publicera av de olika medierna och hur mycket berättade man om de misstänkte?

Vissa tidningar valde att publicera detaljerade uppgifter om de misstänkta och gav ut uppgifter om deras religion. Förövarna som var extremt religiösa fick deras religösa ställning publicerat i medierna och detta väckte sedan stora debatter. En utav killarna hade även en blogg där han skrev om sina religiösa åsikter och detta valdes att lyftas fram av vissa tidningar och Aftonbladet valde att referera några inlägg från bloggen.

Om vi tar och tittar på spelregler för press, radio och tv så står det mycket om att skydda och respektera den personliga integriteten. Där lyfts det fram att man inte ska publicera  personers etniska ursprung, kön, nationalitet, yrke, politisk tillhörighet, religiös åskådning eller sexuell läggning om det saknar betydelse i sammanhanget och är missaktande. (Punkt 10. Spelregler för press, radio och tv). 

Detta tog tidningen Sydsvenskan till sig och valde att inte lyfta fram killens blogg och istället skrev hur den misstänkte var duktig i skolan. Journalisterna där var väldigt osäkra på hur mycket de skulle gå tillväga och väntade på att få mer information. Deras sätt att hantera detta blev också kritiserat då personer tyckte att de inte gav ut all information och höll information hemligt för offentligheten.

Eftersom att de olika tidningarna valt att publicera och lyfta fram olika saker så gör det svårt för mig att säga vem som gjorde rätt och vem som gjorde fel. Och inte bara med att de valt att publicera olika saker så har de flesta kritiserats för deras publicitets val, något som gör det svårare att säga vad som är rätt och fel.

Därför kan jag tycka att både Aftonbladet och Sydsvenskan gjorde rätt och fel. Aftonbladet gav ut information om killarnas religiösa ställningar som jag tycker är relevant fakta då det handlar om mordet på en homosexuell man. Homosexualitet väcker stora frågor i vårt svenska land och går nästan hand i hand med religion. När det gäller information om en av killarnas blogg så skulle jag nog vara försiktigt med detta. Självklart är det lätt att få fram blogg adresser och information på internet men har man inte med namn eller bild så ska man inte heller ha med blogg adresser och delar av inlägg. Jag tycker att detta är farligt då alla har tillgång till bloggen och kan enkelt få reda på uppgifter om personen bakom bloggen, såsom hem adress.

I dagens samhälle kan vem som helst enkelt få fram personuppgifter med hjälp av sökmotorer.  Om jag var ansvarig utgivare så skulle jag tillämpa stycket 'Var försiktig med namn'  från spelregler för press, radio och tv när det gäller blogg liknade verktyg. 

15. Överväg noga konsekvenserna av en namnpublicering som kan skada människor. Avstå från sådan publicering om inte ett uppenbart allmänintresse kräver att namn anges.

16. Om inte namn anges undvik att publicera bild eller uppgift om yrke, titel, ålder, nationalitet, kön eller annat, som gör en identifiering möjlig.

17. Observera att hela ansvaret för namn- och bildpublicering faller på den som återger materialet.

-  Spelregler för press, radio och tv (punkt 15 - 17)

Om man inte anger namn så tycker jag att man inte ska publicera något som kan spåras till den misstänkte då den personliga integriteten står på spel och den misstänktes familj kan komma till skada. Här tycker jag att det inte bara handlar om att skydda den misstänkte utan även personer i hans/hennes omgivning. Samtidigt så kan man ju säga att personen har sig själv att skylla då man själv valt att ha en blogg och ha den öppen för allmänheten.

Själv skulle jag inte gjort som Aftonbladet och publicerat delar av blogg inlägg men jag skulle inte heller mörklägga eller hemligstämpla bloggen som Sydsvenskan gjorde. Jag tror att det är viktigt att man som journalist balanserar vad allmäneten vill ha, vad som allmänheten finner intressant och vad man kan publicera utan att skada. Jag skulle lyfta fram killarnas religiösa åsikter då jag tycker att det är relevant till händelsen och nämna att en av killarna har en blogg där han skriver om sin religion och sina åsikter. Häger skriver i sin bok 'Reporter' att etnicitet, nationalitet etcetera inte bör göras till huvudsak (sid. 271). Så även om jag skulle nämna deras religion så skulle inte den vara i spotlighten. Samtidigt så skulle jag vara försiktigt med att inte ta ställning och att hänga ut de misstänkta. När det kommer till blogg inlägg och hänvisningar till bloggen skulle jag inte ta med detta eftersom att jag inte tycker att det är relevant och det kan skada. Ett litet referat kan göra stor skada än man egentligen tror. Det är så enkelt att kopiera och klistra in text på google och få fram källan till texten. 

XOXO,

Aurora Stankovic