BLOGG D: ELEMENTS OF JOURNALISM

Vi blir mer och mer påverkade av sociala medier och den så kallade nya journalistiken växer snabbt, därför kan man undra om de gamla journalistik värderingarna fortfarande kan användas. I the elements of journalism beskriver Bill Kovach och Tom Rosenstiel de tio element som alla journalister borde följa. Att följa alla dessa element känns lite omöjligt, speciellt i dagens samhälle.

Dagens samhälle bygger på de sociala medierna och för mig känns det som att blivit viktigare att sälja än att berätta. Det handlar inte längre om ren journalistik som är för medborgarna och information som medborgarna vill höra och behöver höra. Det handlar mer om vad som säljer mest och vilken media kan dra in flest publik.

Bokens tio element är:

• Journalism first obligation is to the truth
• Its first loyalty is to citizens
• Its essence is a discipline of verification
• Its practitioners must maintain an independence from those they cover
• It must serve as an independent monitor of power
• It must provide a forum for public criticism and compromise
• It must strive to make the significant interesting and relevant
• It must keep the news comprehensive and in proportion
• Its practitioners have an obligation to exercise their personal conscience
• Citizens, too, have rights and responsibilities when it come sot the news

Detta är såklart fortfarande kvar idag och i den moderna journalistiken men det blir allt svårare idag att sätta ut gränser. Alla journalister ska säga sanning och skriva sanningen men dagens marknad är större och även om sanningen publiceras så vet vi inte om det är med en twist eller inte. I boken ”elements of journalism” står det om objektivitet i vår förståelse till nya medier och att det inte alltid är rätt att förstå begreppet.

”Journalists who select sources to express what is really their own point of view and them use the neutral voice to make it seem objective, are engaged in deception.”   (sid. 83)

Jag tycker jättemycket om det här citatet och jag tycker att den passar in i den nya journalistiken och i hur social medier växer. Här skiljer sig den 'gamla' journalistiken med den nya. Journalister förväntas granska sina källor och ta fram båda sidor, och på sätt vara opartiska men i min uppfattning så väljer 'bloggare' ut sina källor så att de passar hens egna åsikter och värderingar. Och på så sett blir det svårt att hitta det opartiska och journalistiken suddas ut.

Och inte bara det men nu påverkar reklam mycket om vad som publiceras och var det publiceras. Om tex BlondinBella skriver om hur bra Niveas produkter är så blir det svårt att se vart hennes lojalitet ligger. Ligger den hos hennes läsare eller hos varumärket, ser hon oss som konsumenter eller kunder? Något som även finns i boken av Kovach och Rosentiel i kapitlet ”who journalists work for”

“Journalist's first loyalty is to citizens” och sedan “Citizens are not customers” (sid. 52 & sid. 63)

I BlondinBellas fall blir vi dock mer kunder än konsumenter och hennes lojalitet verkar vara först hos varumärket och sedan till oss läsare/invånare.

Att objektivitet/sanning kommer suddas ut tror jag kommer att påverka journalistiken både i de gamla medierna och i de social nya medierna. Det handlar inte bara om bloggare utan att alla kan ändra källor och lägga till innehåller (tex wikipedia). Det är bra att invånarna får vara med och påverka, och bidra med diskussioner men detta gör att nya regler måste sättas. Om vem som helst kan ändra innehåll och publicera nyheter, vad är sant då? Vad är korrekt och opartiskt? Detta tror jag att vi behöver tänka noggranna på.

Dock så finns det en annan sak som är bra med de sociala medierna och det är att man låter medborgarna vara med som granskare av press och media. Tycker man att någonting inte stämmer så kan man tycka till om det och undersöka om det verkligen är sant. Samtidigt så tycker jag att det är synd att medborgarna måste granska press och media när journalister ska granska allting innan det publiceras. I boken så fanns det ett citat som summerar den nya granskningen av press och media och jag tycker att den passar in här.

“This raises the possibility a new approach to journalism. As the example earlier of a blogger's doubt about the accuracy of a national news report demonstrates, the emergence of an engaged and active citizen monitory of the press moves watch dog journalism into a new direction. Adapting the elements of journalism to the techniques of the citizen blogger could not only produce a permanent tool for watch dog reporting but also engender a recognition of the need for a new journalism basked on cooperation between the press and the public” (sid. 159)

Detta låter bra men jag kan inte hjälpa att undra vem som kommer granska medborgarna? Vem kommer granska att allt som sägs är sant? Det är samma som när personer sitter och chattar med varandra om politik på nätet och försöker övertyga varandra. Vem har rätt? Vad är sant? Vad är opartiskt?

Jag tror att den nya utvecklingen av journalistik i sociala medierna kommer bara att växa och jag tror att nya regler måste sättas. Nu kan alla som sagt publicera nyheter och informera, men för att få det att fungera i de sociala medierna så tror jag att nya och starkare regler borde komma.

Internet må fortfarande vara ungt men den växer fort och jag tror att om man inte sätter ut gränser och regler så kan det bli för mycket. I the elements of journalism skriver man om journalistiken och vad som förväntas av journalister, men jag tror att vi kommer behöva gå ett steg längre.

PROPOGANDA | MEDIA | JOURNSALISTIK

När det gäller propaganda i press och media, samt reklam och marknadsföring, så tror jag att det är mer progaganda i media och press i USA än det är i Sverige. Det låter kanske ganska blint men jag tror att i länder som USA så är propaganda i medier större och mycket av det som finns i press och media avgörs av reklam/marknadsföring, men jag tror att vi här i Sverige  har det ganska bra. Däremot betyder det inte att vi inte har propaganda i press och media och självklart påverkar det. Jag är också säker på att det kommer utvecklas till Sverige och vad som är väldigt populärt nu för tiden är alla personer från Facebook som skriver till olika företag. Ibland kan man undra om det är verkligen godhjärtat eller om någon får pengar för att fjäska för ICA tex.

“Independence from fraction suggests there is a way to be a journalist without either denying the influence of personal experience or being hostage to it. The key is wether one maintains allegiance to the core journalistic principles that build toward truthfulness and informing the public. Just as it should with political ideology, the question is not neutrality, but purpose.” (sid. 134)

Det är ganska klart för oss att Aftonbladet är en vänster tidning, och det är inte något som de själva döljer eller vill hålla hemligt. I USA dock så kan de stora media och press företagen låtsats om att vara opartiska när det mesta i marknaden ägs av FOX eller Wall Street. Här i Sverige vet vi vad vi ska förväntas av tidningarna och även om de inte alltid tar upp saker som vi vill eller uppmärksammar saker så följs spelreglerna för press, radio och TV ganska bra.  Det är självklart inte perfekt men det är inte USA. Och vi har också public service och SVT där våra journalister ska vara rätt på sak och informera.

Jag tror att det stora problemet för oss i Sverige kommer att vara den snabba uppväxten av sociala medier, bloggare och den stora friheten som vi som medborgare får. På ett sätt så tror jag inte att problemet ligger hos de 'gamla' journalisterna utan hos de nya blogg 'journalisterna'. Så även om jag tycker att elements of journalism var intressant och det var en lärorik bok så tror jag att den kommer att behöva uppdateras snart. Då det kommer att handla mer om vad vi kan förvänta oss om de nya journalisterna ute i de sociala medierna.

Jag avslutar detta inlägg med ett citat från the elements of journalism:

“Who will exist to find out which of the assertions in any chat room are actually true? Who will explore the backgrounds and notices of the various factions? Who will answer the questions even these most angry polemicists want answered?” (sid. 184)

källor:

Elements of journalism,

Bill Kovach & Tom Rosenstiel.

XOXO,

Aurora Stankovic

BLOGG C: NÄR BLIR JOURNALISTIK FIKTION?

Flickan och skulden

"Hon hade en kort svart klänning. Anna, 18, var full – tre okända män hade sex med henne." Detta läser vi om i Flickan och skulden, hur kläder och onykterhet står relevant vid våldtäkt. Hur det är alltid hennes fel men aldrig hans. Hur hon bad om det med hennes korta och urringade klänning. Katarina Wennstam skriver om samhällets syn på våldtäkt. Hon skriver också om hur polisen ser på detta och ger oss en gripande och fängslande läsning.

Flickan och skulden är inte vanlig bok även om den speglar bokens form med uppbyggnad och formgivning. Varje kapitel berättar om en utsatt för våldtäkt och varje kapitel, varje del, har oerhört detaljerade intervjuer och fakta. Boken har många källor, några namnges och några får fiktionella namn, som är ett sätt att skydda den personliga integriteten. Här tar man en del av de pressetiska reglerna och man ger även korrekt fakta. Att det man läser är sant är lätt att ta åt sig då man tagit fram olika mål från tingsrätten och beskrivningar av tidigare fall.

När jag läste boken såg jag den som ett större reportage. Ett reportage som var djupare än ett vanligt reportage och som var uppbyggd som en bok. Dock så är det är tydligt att Katarina Wennstam är partisk med sitt skrivande och att hon står på en sida, självklart så tycker jag själv att det bara finns en sida när det gäller ett ämne som detta och jag kan förstå hur man är partisk när man skriver om ett ämne som våldtäkt men som journalist är det viktigt att man är opartiskt.  Det är här som texten skiljer sig från ett riktigt reportage eller ett riktigt journalist arbete. Man kan säga att Wennstam går utanför en av de pressetiska reglerna här, alltså att man ska vara opartisk.

Sedan har Wennstam skrivit på ett sätt som gör allt mer dramatiskt och alla händelser blir dramatiserade, men jag som läsare misstror inte trovärdigheten. Jag vet inte hur det är i den första utgåvan, eftersom jag inte kunde hitta den och fick läsa den senaste utgåvan, men Wennstam har med ett slutord på slutet där hon beskriver hur hon har gått tillväga och sist presenteras alla källor. Detta visar att det man för läsa är korrekt och ja, personerna har fått fiktionella namn, men det är inte för att ljuga utan för att skydda.

New Journalism och Flickan och skulden

Från debatten av Gradvall förklarar Marc Weingraden New Journalism så här ”journalism that reads like fiction and rings with the truth of reported fact”. Detta tycker jag förklarar New Journalism bäst och jag tycker om New Journalism. Ja visst, den har fått kritik men på något sätt blir det man läser mer spännande och jag blir mer intresserad. Det är vad jag tycker i och för sig.

Flickan och skulden har New Journalism i sig men, och nu ska jag vara kritisk, Wennstam låter inte texten stå för sig själv. I ett reportage är det viktigt att man som läsare känner av att reportern är där, att reportern har varit där. Men i sådana här situationer tycker jag att journalisten/reportern ska ta ett steg tillbaka och berätta utan att lägga sig i allt för mycket. Det är så kraftfullt att alla händelser får sina egna kapital som man följer och jag tycker att det skulle blivit ännu bättre om vi inte fick läsa vad Wennstam tycker och tänker hela tiden.

Annars tycker jag att boken är fantastisk och jag rekommenderar den stort. Den är äcklig men det är bara för att Wennstam ger oss detaljerade beskrivningar som inte är fejka. Hennes källor är många och det är från dem som vi får alla detaljer. Wennstam har inte varit på plats när det hände men hon har intervjuat både de utsatta och människorna omkring dem. Boken är äcklig men bra, en bok som borde läsas av alla.

Och när det gäller New Journalism så öppnar jag armarna för den och låter den in. De flesta undrar varför när det kommer till New Journalism, jag säger varför inte?

källor:

http://www.gradvall.se/artiklar.asp?entry_id=55

Flickan och skulden - Katarina Wennstam

XOXO,

Aurora Stankovic

BLOGG B: ETIK I MEDIERNA

Vad är egentligen rätt och fel?

Jag tycker att det är svårt att rakt ut säga vad som är rätt och fel när det gäller etik i medierna och tidningarnas publicerings val. Självklart har medierna sina spelregler som de ska ta utav men de har också tryckfrihet och yttrandefrihet som i princip ger dem friheten att publicera vad de tycker är intressant. Björn Häger beskriver i boken Reporter att spelreglerna för press, tv och radio  är en etisk regelsamling som inte är lagstiftad men som medierna har åtagit sig att följa för att hindra politikerna från att införa en snävare lagstiftning (sid. 270). Där man hitta allt från att ge korrekta nyheter till att vara varsam med publicering av namn och bilder. 

När det gäller publicering av namn tycker Stig Hadenius att man ska publicera namn och han tycker att de svenska medierna måste bli mindre strikta med namn publicering. Hadenious säger att detta kan skydda allmänheten och motverka framtida brott. Hans uttalande har dock fått kritik men stöd från allmänheten. Författaren Börge Hellström tror inte att namnpubliceringar förhindrar brott och han säger att allmänheten inte kan hantera information som namnpublicering, då risken finns att människor tar lagen i sina egna händer. Detta är något som jag håller med om och jag tror att även om allmänheten vill ha information om precis allt så kan inte alla hantera informationen.

Hellström har fått stöd av  Agneta Lindblom som är ordförande för journalistförbudet. Hon säger att journalister vid namnpublicering "sätter sig då i polisens och domstolarnas stol, och det ska vi aldrig göra". Lindblom pekar då på punkt 14 i spelreglarna för press, tv och radio. Där står det att 'en person, misstänkt för brott, i lagens mening alltid betraktas som oskyldig om fällande dom inte föreligger. Den slutliga utgången av en skildrad rättssak bör redovisas.'

Här håller jag även med Lindblom då jag tycker att journalister inte ska betraktas som poliser eller domstol, utan ska ge ut information till allmänheten som är relevant till händelsen. Jag tycker inte att journalister ska fälla eller sätta dit den misstänkta.  Sedan så kan jag hålla med om Hadenius till en gräns men jag tycker att namnpublicering ska ske efter personen fått sin dom. Det skulle vara kränkande och skamfullt för den misstänkte om hon/han visas vara oskyldig. Att ha sitt namn på publicerat och få felanklagelser är något som kommer vara med en hela tiden.

När det gäller mina egna gråzonspubliceringar och var gränsen för allmänintresset går och hur den ska definieras, så tror jag att allt handlar om balans. Jag tror inte att det finns ett facit att följa utan att man själv som journalist bestämmer när det tar stopp och vad som är relevant. Det är så svårt att säga vad som är rätt och fel. 

Aftonbladet vs Sydsvenskan

Mordet på den homosexuella mannen som inträffade i December 2008 väckte stora frågor och väckte debatter. Detta fall tog medierna i P1 upp och berättade hur de olika medierna valde att hantera detta. Vad valdes att publicera av de olika medierna och hur mycket berättade man om de misstänkte?

Vissa tidningar valde att publicera detaljerade uppgifter om de misstänkta och gav ut uppgifter om deras religion. Förövarna som var extremt religiösa fick deras religösa ställning publicerat i medierna och detta väckte sedan stora debatter. En utav killarna hade även en blogg där han skrev om sina religiösa åsikter och detta valdes att lyftas fram av vissa tidningar och Aftonbladet valde att referera några inlägg från bloggen.

Om vi tar och tittar på spelregler för press, radio och tv så står det mycket om att skydda och respektera den personliga integriteten. Där lyfts det fram att man inte ska publicera  personers etniska ursprung, kön, nationalitet, yrke, politisk tillhörighet, religiös åskådning eller sexuell läggning om det saknar betydelse i sammanhanget och är missaktande. (Punkt 10. Spelregler för press, radio och tv). 

Detta tog tidningen Sydsvenskan till sig och valde att inte lyfta fram killens blogg och istället skrev hur den misstänkte var duktig i skolan. Journalisterna där var väldigt osäkra på hur mycket de skulle gå tillväga och väntade på att få mer information. Deras sätt att hantera detta blev också kritiserat då personer tyckte att de inte gav ut all information och höll information hemligt för offentligheten.

Eftersom att de olika tidningarna valt att publicera och lyfta fram olika saker så gör det svårt för mig att säga vem som gjorde rätt och vem som gjorde fel. Och inte bara med att de valt att publicera olika saker så har de flesta kritiserats för deras publicitets val, något som gör det svårare att säga vad som är rätt och fel.

Därför kan jag tycka att både Aftonbladet och Sydsvenskan gjorde rätt och fel. Aftonbladet gav ut information om killarnas religiösa ställningar som jag tycker är relevant fakta då det handlar om mordet på en homosexuell man. Homosexualitet väcker stora frågor i vårt svenska land och går nästan hand i hand med religion. När det gäller information om en av killarnas blogg så skulle jag nog vara försiktigt med detta. Självklart är det lätt att få fram blogg adresser och information på internet men har man inte med namn eller bild så ska man inte heller ha med blogg adresser och delar av inlägg. Jag tycker att detta är farligt då alla har tillgång till bloggen och kan enkelt få reda på uppgifter om personen bakom bloggen, såsom hem adress.

I dagens samhälle kan vem som helst enkelt få fram personuppgifter med hjälp av sökmotorer.  Om jag var ansvarig utgivare så skulle jag tillämpa stycket 'Var försiktig med namn'  från spelregler för press, radio och tv när det gäller blogg liknade verktyg. 

15. Överväg noga konsekvenserna av en namnpublicering som kan skada människor. Avstå från sådan publicering om inte ett uppenbart allmänintresse kräver att namn anges.

16. Om inte namn anges undvik att publicera bild eller uppgift om yrke, titel, ålder, nationalitet, kön eller annat, som gör en identifiering möjlig.

17. Observera att hela ansvaret för namn- och bildpublicering faller på den som återger materialet.

-  Spelregler för press, radio och tv (punkt 15 - 17)

Om man inte anger namn så tycker jag att man inte ska publicera något som kan spåras till den misstänkte då den personliga integriteten står på spel och den misstänktes familj kan komma till skada. Här tycker jag att det inte bara handlar om att skydda den misstänkte utan även personer i hans/hennes omgivning. Samtidigt så kan man ju säga att personen har sig själv att skylla då man själv valt att ha en blogg och ha den öppen för allmänheten.

Själv skulle jag inte gjort som Aftonbladet och publicerat delar av blogg inlägg men jag skulle inte heller mörklägga eller hemligstämpla bloggen som Sydsvenskan gjorde. Jag tror att det är viktigt att man som journalist balanserar vad allmäneten vill ha, vad som allmänheten finner intressant och vad man kan publicera utan att skada. Jag skulle lyfta fram killarnas religiösa åsikter då jag tycker att det är relevant till händelsen och nämna att en av killarna har en blogg där han skriver om sin religion och sina åsikter. Häger skriver i sin bok 'Reporter' att etnicitet, nationalitet etcetera inte bör göras till huvudsak (sid. 271). Så även om jag skulle nämna deras religion så skulle inte den vara i spotlighten. Samtidigt så skulle jag vara försiktigt med att inte ta ställning och att hänga ut de misstänkta. När det kommer till blogg inlägg och hänvisningar till bloggen skulle jag inte ta med detta eftersom att jag inte tycker att det är relevant och det kan skada. Ett litet referat kan göra stor skada än man egentligen tror. Det är så enkelt att kopiera och klistra in text på google och få fram källan till texten. 

XOXO,

Aurora Stankovic

BLOGG A: NYHETSVÄRDERING!

De två händelserna som sprider sig i nyhetsflödena är det Amerikanska presidentvalen och frigivningen av de två Svenska journalisterna. Dessa två händelser är olika varandra men båda två tar upp mycket plats i tidningarna och i medierna. Jag kan inte hjälpa att undra varför? Varför har man valt att publicera dessa händelser och förstora dem? Skulle nyheten om de två journalisterna varit på framsidan om inte några svenskar var inblandande? Och varför bryr sig journalisterna så mycket om det Amerikanska valet?

Eliasson och Alm förklarar i ' Att fånga läsaren - En handbok i tidningsredigering '  att det finns sex grundprinciper som journalister kan utgå från när de värderar en nyhet.

 1.Nyhet som berör många. 

2. Närhet till läsaren. 

3. Tidningens egna nyheter. 

4. Personvinklade exempel. 

5. Kändisskap.

 6. Uppföljning.

Om vi utgår från dessa grundprinciper så kan vi se att nyheten om de svenska journalisterna berör oss både geografiskt och kulturellt. Denna händelse ligger oss nära och vi kan relatera till den. Händelsen kan också ses som en uppföljning då vi har följt Svenskarna sedan de blev fångartagna. Denna händelse är en nyhet som berör många och som ligger nära hem. Människor som har följt händelsen kan andas lugnt nu då Svenskarna blivit frisläppta. Det är därför denna händelse finns på första sidan. På nätet kan man också läsa tidigare artiklar för att kunna titta tillbaka och spåra händelsen.

Det Amerikanska valet då? Varför är den så populär? Amerika ligger ju inte speciellt nära, eller gör den det? Det som händer i Amerika påverkar ganska mycket det som händer i världen runt omkring. Amerika ligger inte i Europa men konsekvenserna av dålig ekonomi i Amerika påverkar länderna i Europa också. Inte bara det men också att politik i står sett intresserar även om den inte är nära.

Aftonbladets Jan Helin berättade lite deras nyhetsvärdering och om varför de har valt att publicera stort om det Amerikanska valet. Han förklarade att det Amerikanska valet är nästan som politikens melodifestival och att det är världens största val. Han sa också att valet berör många av deras journalister som bott i USA och de i förrättningen ska ha en högbevakning på valet.

Sedan så kan man säga att USA valet har lite kändisskap över sig. Kändisar som berättar varför du ska rösta på demokraterna eller på republikanerna. Om vi går tillbaka till de sex grundprinciperna kan vi se att denna händelse berör många. Den berör inte bara den Amerikanska folket utan hela världen. Här har man även kändisskap inblandat och en uppföljning. Att händelsen är nära hem kan diskuteras men vi i Sverige kan relatera till händelsen och diskutera den. Om en journalist har lyckats intervjua Obama eller Romney så blir självklart denna intervju stor då man har exemplar. En nyhet om valet kan också lyftas fram om redaktionen var på plats när det hände och inte köpt nyheten från nyhetsbyråer.

För att svara på mina egna frågor gör jag såhär:

• Varför har de valt att publicera händelsen om journalisterna? 
   Jag tror att man har gjort det eftersom att den ligger oss nära och den berör många. Den berör inte bara journalisternas vänner och familj utan det Svenska folket som följt deras resa och hoppats på att de får komma hem.
• Skulle nyheten varit på framsidan om inte några Svenskar var inblandande?
  Troligen inte. Det är vad jag tror. Självklart skulle medierna upplysa om att 1 900 fångar har blivit frisläppte från Etiopien, men jag tror inte att man skulle förstorat händelsen eller gjort reportage av den. Detta betyder inte att vi inte bryr oss om andra människor utan att vi söker närhet till de vi läser om. De två Svenskarna som är på väg hem till Sverige berör oss både geografiskt och kulturellt.
• Varför bryr sig journalisterna och medierna så mycket om det Amerikanska valet?
  Eftersom att det är världens största val. USA ligger inte i Europa och geografiskt ligger det inte nära Sverige men valet påverkar Sverige och det Svenska folket. Valet påverkar hela världen. Journalisterna värderar händelsen som något som berör många och skapar diskussioner. Den kan uppföljas och granskas och valet är något som intresserar.

Källor:

http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/samhalleochpolitik/ojvilkenvecka/article15399259.ab?start=272

Att fånga läsaren - En handbok i tidningsredigering

Per Alm & Erik Eliasson, 2011

xoxo,

Aurora Stankovic